Notting Hill Carenval

Igår var det Notting Hill Carneval och vi samlade ihop ett gäng på 8 stycken glada personer och gick dit. Det var sjuuuuuukt mycket folk och det tog väldigt lång tid att gå igenom hela karenvalområdet eftersom man inte kunde ta annat än myrsteg. Musik spelades höööööögt, väldoftande Jerk chicken serverades från alla håll och kanter och folk dansade glatt mitt på gatan. Riktigt härlig stämning trots folkvimmlet som gjorde att varje person i vår grupp lyckades komma bort från gruppen lite då och då. Så det var mycket väntan men trots att det knappt gick att ringa någon så lyckades vi alltid samla ihop alla igen. Mot kvällskvisten gick vi till en pub utanför festivalområdet som hade en riktigt fin trädgård där vi satt och snackade i någon timme. Kändes skönt att sitta ner då jag insåg att vi stått och gått i 6 timmar. Innan hemfärd köpte vi kebab och den smakade hur gott som helst. Har inte ätit kebab på evigheter så den satt fint i maggen. 

Detta var en av de geniala lösningarna för att spana efter försvunna gruppmedlemmar

Tur vi hade med oss starka män

Chris var dock för svag så han fick hålla i handväskor och ta kort

Crowded

Lina och Andresa

Josh, Chris, Claire och Dylan

The gang minus två

Meet the Superhumans

Älskar dessa reklamer för The paralympics som snart drar igång. Dessa idrottsmän och kvinnor ligger ju verkligen på en helt annan nivå, en supernivå. Fatta hur hårt de har jobbat för detta och att en dag förlora sina ben eller arm och tänka att (med risk att låta alltför klyschig) "jag ska inte låta det här hindra mig från att leva mitt liv och nå mina drömmar".

Revenge

I senaste inlägget skrev jag om The Newsroom som är en av mina absoluta favoritserier just nu. En annan serie som jag kan riktigt längta efter att sätta mig i soffan och se varje måndagskväll är "Revenge". Om ni söker efter en bra serie föreslår jag att ni ger denna en chans. Varje avsnitt bjuder på överraskningar.

The Newsroom

Började se på TV-serien "The Newsroom" för cirkus en vecka sedan och jag blev hooked av första scenen. Jag har redan sett alla avsnitt av första säsongen som har sänts så har hamnat i ett stadie då jag måste vänta EN HEL VECKA på att nästa avsnitt ska sändas i USA. Det jag gillar med serien är att den är så otroligt underhållande och lärorikt på samma gång. Visst, man får lära sig mycket om amerikansk politik men det kan väl inte skada? Det bästa är ju att de som har skrivit "The Newsroom" verkar vara undantaget från regeln då de har en väldigt mycket sundare syn på politik och kultur än vad majoriteten av amerikanerna har. Se bara på öppningsscenen här nedanför (den som fångade mitt intresse) så förstår ni vad jag menar. Jag har ofta stört mig på många amerikaners naivitet om att de är det enda landet som har frihet. För att vara helt ärlig har de inte särskilt mycket frihet att hurra för om man jämför med många andra länder i världen. Det enda som gör dig fri i Amerika är pengar, då har du öppna dörrar till både sjukvård och utbildning. Detta betyder att en stor del av USAs befolkning inte har frihet. Jag tror att USAs frihets-snack är ett försök att distrahera från faktumet att verkligheten inte längre ser ut som den brukade och att frasen "The land of the free" numera är utdaterad.

Brunch

I lördags tog jag och Lina en riktigt hos brunch på The Breakfast Club dit jag har velat äta i fyra år nu! Äntligen fick jag med mig någon som gillar frukost lika mycket som jag. Vi åt full american breakfast och förberedde oss inför The London Bridge Experinence vilket är som London Dungeon men lite läskigare. Och det var det kan jag tala om! Det roligaste var att innan själva upplevelsen började fick man gå i en mörk gång tills man hittade en dörr. Det var bara det att det var så mörkt att jag inte såg en tegelvägg som jag gick rakt in i (med pannan och inte med näsan som tur var). Vi hittade dörren precis bredvid denna tegelvägg så vi öppnade den och möttes av applåder. I rummet stod resten av gruppen som vi skulle gå hela upplevelsen med och väntade på att alla skulle komma och de kunde se på en TV-skärm när jag gick in i väggen. Haha. De och vi skrattade gott. När vi var vettskrämda gick vi till en pub för att lugna nerverna.

På kvällen mötte jag upp Lina och några ur hennes klass för en pubrunda. Väldigt trevlig kväll som även inkluderade drinkar på Amy Winehouses gamla stammispub. Toalettdörrarna var nerklottrade med Amys namn.

På söndag blev det brunch med några vänner i Farringdon vilket är ett ställe i London där jag aldrig har varit förut. Väldigt fint område med små, mysiga gator. Efter en god brunch åkte vi till Brick Lane och gick på marknaden. Riktigt trevlig dag.

Gårdagskvällen tillbringades framför TVn och OS-avslutningsceremonin. Den var helt okej och bra musik spelades. Tyckte dock att det kunde varit en gnutta bättre.

Kiss the cam!

Min vän Lina från Luleå flyttade tillbaka till London i söndags för att plugga i några månader så vi träffades på en drink. Riktigt kul att se henne igen efter 4 år! Helt otroligt vad tiden går snabbt!

I onsdags hade jag och Josh biljetter till OS-kvartsfinalen i basket. Det var Brasilien mot Argentina och Josh övertygade mig att måla hela ansiktet med Argentinas flagga. Han paxade Brasiliens flagga och vägrade att ha Argentinas flagga "på grund av politiska skäl" som han så fint la fram det (googla Falklandsöarna eller Falklandskriget om du inte hänger med). Haha! Han har ju rätt men kanske lite drastisk orsak i idrottssammanhang. Argentina vann i alla fall så tji fick han.

Australien och USA spelade deras kvartsfinal direkt efteråt så vi satt kvar i hopp om att ingen ville ha våra platser. Tur hade vi och vi fick se två riktigt spännande matcher till priset av en.

Archery

Blev bjuden att se archery (vet inte vad det heter på svenska men gissar på "pil och båge") av en kompis vars föräldrar hade en biljett över. Jag tackade naturligtvis ja även om jag inte hade den blekaste aning om hur archery går till. Det visade sig vara rätt så spännande ändå. I området utanför fick man även pröva på att skjuta med pil och båge själv vilket var riktigt kul! Lyckades träffa mitten en gång av tre vilket jag är riktigt stolt över. Dock var avståndet till måltavlan väldigt mycket kortare för mig än för de riktiga tävlande där de skjuter från 70 meters avstånd (!). Jag blev väldigt imponerad att de nästan hela tiden träffade 10 eller 9 poängarna. Vi har ingen som representerar Sverige i männens archery som jag såg men tydligen har vi en kvinna. GB förlorade dock sin match mot Malaysia. En av de tävlande var bara 15 år men han vann tyvärr inte sin match även om han lyckades väldigt bra ändå.

Casinosidan

www.casinosidan.com ville att jag skulle skriva ett inlägg om min erfarenhet av casinospel. Jag har ingen större erfarenhet av casinospel men känner till personer som spelar och som verkligen vinner mycket pengar på det. Men det finns ju de som spelar dag ut och dag in, vilket kanske kan ses som ett beroende om de fortsätter även fast de förlorar pengar. Det rekommenderar jag inte! På www.casinosidan.com kan man testa på olika spel, som till exempel black jack och roulette. Precis som på ett riktigt casino! Om du skapar ett konto har du tillgång till flera olika spel där du kan kamma in en stor summa. De erbjuder spel för den som inte har möjlighet eller orkar ta sig till ett riktigt Casino. Så om du känner dig sugen på att utmana dig själv och om du har tur i spel är det bara att sätta igång. Spela dock försiktigt och med måtta!

The Dark knight rises

OS-invigningen på fredagskväll var väldigt underhållande med bra musik och komiska effekter. Gillade speciellt drottningens skådespelarinsats ("God evening Mr. Bond"). Inte illa för en 86-åring! Efter invigningen var det dags för mig att åka iväg till jobbet. Det blev alltså ingen sömn innan så jag var måttligt trött vid kl. 6 på morgonen då jag åkte hem igen.

På lördagen blev det upptäcktsfärd runtom Brick Lane där vi åt deras kända bagels och strosade runt på de olika små marknaderna. Avslutade upptäcktsfärden med en välbehövlig kaffe.

På söndagen var vi bjudna på sunday roast hos Emma som är en kompis till Josh från universitetstiden i Plymouth. Hon bor utanför London i en liten mysig ort som heter St. Albans. Vi åt och drack på olika små pubar i området och strosade i deras otroligt stora park där en hund jagade ankor som blev tvungna att hoppa ner i vattnet. Emmas och Josh gamla kompis Seth var också med och det visade sig att han hade jobbat med en av mina svenska kompisar här i London. Världen är bra liten ibland! Det blev inte hemresa förrän runt kl. 10 på kvällen.

I måndags bakade jag kladdiga chokladmuffins som blev otroligt goda! Smakade som kladdkaka men i muffinsform. Receptet som jag använde var detta:

2 ägg
3 dl socker
1,5 dl vetemjöl
4 msk kakao
2 tsk vaniljsocker
1 krm salt
100 g margarin eller smör
Blockchoklad

Smält fettet. Vispa ägg och socker poröst. Tillsätt fettet och mjölet blandat med kakao, salt och vaniljsocker. Häll upp i formar och grädda i 200 grader i 10-15 minuter i mitten av ugnen. När de är gräddade, lägg en ruta blockchoklad på varje muffins och låt smälta.

Igår såg vi "The Dark knight rises" på IMAX i Greenwich. Josh överraskade mig med VIP-biljetter som innebar att vi fick gratis popcorn, dricka och extra stora säten. Innan filmen fick vi vänta i en bar där vi fick nachochips och dipp. Biljetten var bara 3 pund dyrare än en vanlig biljett och eftersom vi fick en massa gratis snacks så blir det ju samma pris om man måste köpa sånt själv. Filmen var sjukt bra och jag rekommenderar att se den starkt. Och se den helst på bio för att få bästa upplevelsen. Jag är förvånad över de olika recensioner jag har läst om filmen då vissa säger att den inte alls var så bra som de trodde och den inte är värd att se på bio. Jag håller absolut INTE med! Det är en lång film, nästan 3 timmar, men jag tyckte inte den var lång nog. Jag skulle gärna se den igen. Otroligt bra skådespelarinsatser också.