Jag hatar regler

Alltså, finns det något som kan irritera mig så är det regler som inte har någon som helst betydelse. Till exempel nu när jag sitter på universitetsbiblioteket där folk måste vara tysta och man får varken äta eller dricka (ur öppna containrar, bortsett från vatten). Nu är detta inte som ett helt normal bibliotek heller, det är mest arbetsyta (bord och stolar) än böcker, samt datorer placerade längst väggarna. Folk sprider ut sig och små ljud hörs hela tiden eftersom det är omöjligt att vara helt tyst. Folk småviskar ibland, vilket inte gör mig någonting eftersom jag gör det själv, folk äter och dricker när de vill utan att gå ut ur rummet. Ingen bryr sig. Men ibland kommer det in bibliotekarier som ska ställa upp böcker på hyllorna och om de hör något litet viskande eller ser någon som äter, då jävlar! De säger till den hungrige studenten, som säkert pluggat i flera timmar utan rast för att inte avbryta sitt så kallade "flow" och inte vill avbryta det för att gå ut och stressandes äta upp sin efterlängtade smörgås, att "här inne får du minsann inte äta, du måste gå ut!" i en väsande viskande ton. Då kan man ju fråga sig om bibliotekarien störde sig på ätandet och inte kunde utföra sitt jobb ordentligt på grund av det? Eller baserades reaktionen på ett knippe regler som står präntade svart på vitt på några papperslappar utspridda i rummet? Vem ska egentligen få bestämma om ätande och drickande är tillåtet? Det är ju ironisk egentligen. Bibliotekariens flyttande av böcker och rullande av vagn är ett mycket mer störande moment än någon som tyst tuggar på bröd. Och man känner sig mycket mer avslappnad i en lite mer liberal pluggmiljö, där man kan dricka och äta när man vill. Ingen kommer till ett bibliotek för att kasta mat omkring sig.

Vet inte riktigt vad jag vill ha sagt men... vi borde ifrågasätta regler som ingen har nytta av. Någon?