The Dark knight rises

OS-invigningen på fredagskväll var väldigt underhållande med bra musik och komiska effekter. Gillade speciellt drottningens skådespelarinsats ("God evening Mr. Bond"). Inte illa för en 86-åring! Efter invigningen var det dags för mig att åka iväg till jobbet. Det blev alltså ingen sömn innan så jag var måttligt trött vid kl. 6 på morgonen då jag åkte hem igen.

På lördagen blev det upptäcktsfärd runtom Brick Lane där vi åt deras kända bagels och strosade runt på de olika små marknaderna. Avslutade upptäcktsfärden med en välbehövlig kaffe.

På söndagen var vi bjudna på sunday roast hos Emma som är en kompis till Josh från universitetstiden i Plymouth. Hon bor utanför London i en liten mysig ort som heter St. Albans. Vi åt och drack på olika små pubar i området och strosade i deras otroligt stora park där en hund jagade ankor som blev tvungna att hoppa ner i vattnet. Emmas och Josh gamla kompis Seth var också med och det visade sig att han hade jobbat med en av mina svenska kompisar här i London. Världen är bra liten ibland! Det blev inte hemresa förrän runt kl. 10 på kvällen.

I måndags bakade jag kladdiga chokladmuffins som blev otroligt goda! Smakade som kladdkaka men i muffinsform. Receptet som jag använde var detta:

2 ägg
3 dl socker
1,5 dl vetemjöl
4 msk kakao
2 tsk vaniljsocker
1 krm salt
100 g margarin eller smör
Blockchoklad

Smält fettet. Vispa ägg och socker poröst. Tillsätt fettet och mjölet blandat med kakao, salt och vaniljsocker. Häll upp i formar och grädda i 200 grader i 10-15 minuter i mitten av ugnen. När de är gräddade, lägg en ruta blockchoklad på varje muffins och låt smälta.

Igår såg vi "The Dark knight rises" på IMAX i Greenwich. Josh överraskade mig med VIP-biljetter som innebar att vi fick gratis popcorn, dricka och extra stora säten. Innan filmen fick vi vänta i en bar där vi fick nachochips och dipp. Biljetten var bara 3 pund dyrare än en vanlig biljett och eftersom vi fick en massa gratis snacks så blir det ju samma pris om man måste köpa sånt själv. Filmen var sjukt bra och jag rekommenderar att se den starkt. Och se den helst på bio för att få bästa upplevelsen. Jag är förvånad över de olika recensioner jag har läst om filmen då vissa säger att den inte alls var så bra som de trodde och den inte är värd att se på bio. Jag håller absolut INTE med! Det är en lång film, nästan 3 timmar, men jag tyckte inte den var lång nog. Jag skulle gärna se den igen. Otroligt bra skådespelarinsatser också.

Southbank

Förra helgen tänkte jag öva lite fotografering och photoshop så jag tog ett stadigt grepp om min Nikon och slängde mig ut i vimlet. Jag åkte till Waterloo där jag fortsatte min inlärningstripp till fots i hopp om att hitta något intressant att föreviga. Och tur hade jag för rätt som det var hamnade jag mitt i en matmarknad vid Royal Festival Hall. Där såldes mat och all möjliga sorters godsaker från alla världens hörn och som gjorde sig mycket bra på bild. Efter otaliga knäpp med kameran senare kände jag hur magen började kurra och eftersom jag inte hade några lösa slantar på mig var jag tvungen att gå vidare för att hitta ett hak med elektronik. Efter en god lunch strosade jag vidare längs Southbank där det vimlade av folk och där det också fanns mycket intressanta saker att fota. Stannade en stund vid skateparken där de coola kidsen gjorde alla möjliga sorters tricks med skateboard och BMX samt en liten filur som cyklade runt på en mycket färglad cykel i väntan på sin far som också fotograferade. Det blev även en titt bland böckerna på bokmarknaden.

Dagen som gick

Rama in

You are my sunshine...

Sweets

Hittade dessa två guldkorn till mat/bakning-bloggar som jag kände att jag måste dela med mig av:
Bakerella
Love and olive oil


Vill göra precis allt från dessa bloggar, speciellt från Bakerella. Hon gör även sina egna etiketter och förpackningar som är supersöta. Man blir glad och inspirerad av alla fina och färgglada bilder. Exactly my cup of tea!

On the road

Yes! Äntligen är denna film klar och kommer att ha premiär den 16 Augusti här i London. Det var flera år sedan jag hörde rykten om att Jack Kerouac's roman "On the road" skulle filmatiseras, då med Brad Pitt i huvudrollen, men ingenting hände. Förrän nu. Jag hoppas verkligen att den kan leva upp till bokens standard men det är väl ofta en "lost cause" när det kommer till filmatiseringar av böcker. Brad Pitt syns dock inte till så långt ögat kan nå men jag tror inte att det gör något då istället många andra talangfulla skådespelare visar sina vackra ansikten. Älskar verkligen 50-talskänslan som producenterna och regissören har lyckats skapa och om ni inte läst boken så rekommenderar jag den starkt. Nu blev i alla fall jag sugen på att läsa den igen och jag längtar bara mer och mer tills nästa sommar då jag och Josh förhoppningsvis ska göra våran egna road trip genom USA. Kanske inte i Sal Paradise-stil men med samma frihet.